Hur samspelar juridik och innovation i en föränderlig värld?
“Problemet då man kommer med en helt ny typ av verksamhet – vilket kan hända om man håller på just med innovation, innovation bygger ju på att man kommer med nya saker som inte har funnits tidigare – då finns det liksom ingen från myndighetshåll som äger frågan, och det gör att man hamnar mellan stolarna.”
Det säger Fredrika Gullfot, entreprenör och vd för Simris Alg, ett företag inom algodling och förädling av algbaserade produkter.
Fredrika är en av tre paneldeltagare i Komets och Vinnovas frukostmöte på temat ”samspelet mellan juridik och innovation i en tid när teknikutvecklingen går snabbare än någonsin”.
Med sig i panelen har Fredrika Cecilia Magnusson Sjöberg, professor i juridik och ämnesföreståndare för rättsinformatik vid Stockholms universitet och Kristina Svahn Starrsjö, Justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen och ledamot i Kommittén för teknologisk innovation och etik (Komet).
Simris Alg har utvecklat en algodling. Det är en helt ny bransch. “Det var den lätta delen”, menar Fredrika Gullfot. “Den svåra delen har varit de regulatoriska frågorna”.
Simris Alg odlar mikroalger, mikroskopiskt små växtceller. Det ligger i gränslandet mellan bioteknik och modernt precisionslantbruk. Frågan blir då: Är det då bioteknik eller precisionslantbruk? För det är så lagar, förordningar och tillsynsmyndigheter är riggade.
”Vi bemöts med öppna armar och öppna sinnen, fortsätter Fredrika, alla vill hjälpa men ingen upplever att vi ligger på deras bord.” Hon menar att det finns mycket här att göra som inte har så mycket med juridik att göra. Lagar och myndigheter inte är helt ändamålsenligt indelade då det kommer banbrytande teknik.
Fredrika Gullfot efterfrågar någon form av departement eller myndighet som äger just frågorna om innovation – oavsett det handlar om AI eller drönare eller algodlingar – så att det inte ligger på entreprenörerna. ”Då måste vi ägna en massa tid åt att få saker och ting i ordning istället för att kommersialisera det vi sysslar med.”
Regelverk i en föränderlig omvärld
”Det fanns en tid då man kunde gå igenom ADB, sätta på sig de juridiska glasögonen, göra en anpassning, så var det klart. En felsyn som vi fortfarande kan drabbas av. Man måste beakta helheten. Och en insikt om att man löpande behöver analysera samspelet mellan teknik och juridik”. Så säger Cecilia Magnusson Sjöberg.
Utbildning är fullständigt fundamentalt, fortsätter hon. ”Allt som är avancerad IT är inte AI”. Det har nästan urholkats vad som är AI.
Hon ser att lärosätena behöver skapa utbildningar där tekniker lär sig juridik och jurister lär sig teknik. ”Som det är nu sitter man där i sina grupparbeten och tentar på olika perspektiv. Man måste jobba tillsammans och inte så fackindelat.”
Morgonens moderator, Jon Simonsson, undrar hur vi kan utveckla regelverk i en snabbt föränderlig omvärld? Kan vi jobba med andra verktyg som allmänna råd, riktlinjer eller standarder? Hur kan vi mer succesivt hitta vägar framåt i regelutveckling?
Cecilia Magnusson Sjöberg efterfrågar ordning och reda. Hon pekar på DIGG (Myndigheten för digital förvaltning) som kan arbeta med föreskrifter och allmänna råd, men i övrig finns en flora av allmänna råd.
”Det är förvirrande för en praktiker som inte är juridiskt kunnig. Vem kan man lita på? Man får inte tillräcklig vägledning. Sedan tillkommer hela EU-rättsliga komplexet.”
Kristina Svahn Starrsjö menar att om man tänker på digitalisering som en verksamhetsutveckling är det inte givet att digitalisering kräver en massa ny lagstiftning. Man kan säkert göra mycket inom ramen för befintlig lagstiftning.
Som ett exempel nämner hon tryckfrihetsförordningen. Den är ny, men det handlar mest om en språklig revidering. ”Reglerna är ju från 40-talet, säger Kristina, och de fungerar ganska bra som ett slags ramlagstiftning.”
Så skulle det kunna vara med andra lagstiftningar också – man får fylla ut dem allteftersom den tekniska utvecklingen går framåt. Det finns ett manöverutrymme inom den befintliga lagstiftningen.
Viktigt med jurister i organisationen…
Cecilia Magnusson Sjöberg belyser en typisk bemanning i ett utvecklingsprojekt. Ofta är det inte många jurister. “IT kommer med fem specialister, och så kommer det en jurist.” Då blir det svårare att hitta trygghet i innovationen. Man behöver balansera de olika yrkesrollerna.
Magnusson Sjöberg sätter också fingret på individperspektivet, den enskildes perspektiv, och den nya förvaltningslagen som fastslår att beslut kan fattas automatiserat. Det kanske finns fler rättsaspekter att fundera kring?
“Vi har ju en tydlig lagstiftning när det gäller språktolkar. Kanske skulle vi ha tekniktolkar också?” säger Cecilia Magnusson Sjöberg. Med tanke på komplexiteten i programmeringsspråk, hur komplexa algoritmer samverkar med varandra och, inte minst, formella krav på att personuppgiftsansvariga ska kunna förklara på ett meningsfullt sätt logiken bakom automatiserat individualiserat beslutsfattande. Bemanningsfrågan ska inte negligeras.
…och viktigt hur juridiken organiseras
Sedan berättar Fredrika Gullfot något som låter väldigt krångligt. Det handlar om ”Förordningen om nya livsmedel inom EU”:
Simris Alg ansökte 2015 om godkännande för att få sälja sina produkter som livsmedel. De fick ett positivt besked i augusti 2017 – enligt den gamla förordningen – via den irländska motsvarigheten till svenska Livsmedelsverket, som var en av fyra myndigheter som kunde lämna godkännande.
Sedan inträdde den period då alla medlemsländerna får säga sitt. Då hade fyra länder frågor på ansökan, vilket ledde till att EU-kommissionen kunde inte slutbehandla ansökan före årsskiftet, då ett nytt regelverk trädde i kraft.
Simris Alg fick därför lämna in en ny ansökan i januari 2018. De fick då visserligen löfte om en ”gräddfil” med lite snabbare behandling, men ännu idag har de inte fått något godkännande. Och därmed får de fortfarande inte sälja sina produkter i Sverige.
Simris Alg säljer således i Sydkorea och USA, men inte i EU.
Fredrika Gullfot menar att alla innovationer inom livsmedelsfältet stoppas på det här sättet. Och det handlar inte så mycket om juridiken utan om hur behandlingen går till.
I behandlingen av ärenden under den här förordningen är det kommittéer som sammanträder med regelbundna mellanrum, kanske varannan månad. Det drar ut på tiden. Och det tar åratal att få besked. Det handlar alltså inte alltid om juridiken, utan om hur man riggar de processer som ska exekvera juridiken.
Funktion på Regeringskansliet?
Kan man då hitta någon funktion så Fredrika kan få svar? undrar Jon Simonsson.
Kristina Svahn Starrsjö menar att den funktionen i så fall ska ligga i Regeringskansliet. ”Antingen på ett departement som sitter på pengarna eller som sitter på politiken”.
Fredrika Gullfot själv tror inte att det är vägledning som behövs. Det fanns ett projekt som hette ”En dörr in”. ”Man fick en massa länkar. Det var inte ändamålsenligt.” Gullfot vill ha någon som äger frågan när man väl hamnar mellan regelverken.
En åhörare lyfter Krångelombudsmannen i Helsingborg. Krångelombudsmannen har i uppdrag att minska regelkrångel som drabbar invånarna i kommunen. Skulle det kunna vara en väg? Fredrika Gullfot tror absolut det.
Moderator Jon Simonsson framhåller till slut Helsingborgs kommundirektör Palle Lundberg som har sagt: ”Att inte göra något är att göra fel”.
Tack till panelen och tack till Vinnova för gott samarbete med arrangemanget!
Seminariet arrangerades av Komet och Vinnova 6 november 2019.
Texten är skriven av Stefan Hultquist, som också tagit fotot.